Igår var jag på Itrim. Trots att träningen är det roligaste jag vet, så är det så svårt att gå igen efter ha varit hemma i en timme. Men jag tog mig i kragen och gick ut i kylan.

 

Vad motiverade mig att gå? Det var inte kylan. Utan det "inre. Ibland behöver man tänka innan man gör någon aktion. Så då  tänkte jag  på för och nackdelar. Vad som är positivt med att vara kvar hemma och vad som är det negativa? Det positiva med att stanna hemma är ju att jag stannar i värmen, kan kolla på serier. Men det negativa är att jag inte får träningen gjord som jag planera. Det som fick mig att gå verkligen var att jag behövde den här "må bra känslan". Den känslan när man inte känner skuld för att man inte gick utan istället vara stolt över  sig själv att man gjorde det man behövde och att man var duktig. 

 

Det kan vara ett tips om man har beslutångest vad man ska göra, specielllt vid den här tiden när vädret är deprimerande, så kan det vara bra att ta en funderare och fundera. Det inre, det man tänker kan faktiskt hjälpa mycket!