Man kan säga att allt började i högstadiet, sedan jag fick mina fickpengar och kunde gå ut på raster. Faktiskt så jag var inte sådan typisk överviktig som åt godis varje dag efter skolan, men jag köpte godis för det var så billigt i butiken snett mitt emot skolan, efter att ha blivit suktade av mina vänner. Hade och har fortfarande en butik med massa godis och glass som jag besökte när jag var liten. Jag insåg inte att det var ett problem då. Hemma fanns det gott om godis och kakor för det är min pappa förtjust i. Visst när man var i den åldern så kunde man inte låta bli det heller. Då åt jag heller inte en stormängd varje dag, utan lite varje dag.

För cirka ett år sedan såg mina matvanor helt annorlunda ut än vad de gör idag. På luncherna i ettan åt jag mest pizza, oxfilé med pommes och sås, smörgåsar, hamburgare till lunch. Det närmaste nyttig mat jag kom var en Cesarsalld. Medan mamma hemma försökte min ge mig bra mat med grönsaker etc. Men när jag åt mat hemma eller på bufféer så hade jag ingen gräns heller på hur mycket jag tog. Jag hade ett gymkort på sats, men det var tydligen inget som höll min kropp från att gå upp. 

Det var dock inte bara maten som var ett problem. Mitt välmående var i kritisk situation också utan att jag fattade det själv. Jag hade ont i fötterna, var trött hela tiden. Jag trodde att det var faktorer som inte hade med själva välmående att göra

Under åren har min mamma sagt till mig att jag måste börja gå ned i vikt innan det blir mycket att tappa. Till sist fick jag nog av tjatet, så jag gjorde som mamma ville. Vi gick till Itrim för ett möte. Där möttes vi av en man som berättade om deras koncept och konsekvenser för övervikt. Vi sa ja på direkten. När jag sedan kom för undersökning så visade det sig att jag var lite överviktig och att jag skulle behöva gå ned minst 10 kilo, och tappa många centimetrar runt midjan.

Jag kommer ihåg då att jag inte kunde fatta hur det var så. Kompisar i skolan hade sagt att jag inte var tjock och att jag var snygg som jag var. Men då insåg jag att det var slut på livet jag hade levt och dags att börja det nya livet!

Så ser det ut prelminärt, men vem vet saker och ting kan ändras!

Reflektion:

Igår när jag gick till gymmet hade jag en bra känsla med mig. Dels så var jag överlycklig över att jag har beställt klänningen till min syrras bröllop som jag nästan grät över för jag trodde den inte skulle komma in igen till Nellys hemsida, men det gjorde den. :D

En annan känsla jag gick in till gymmet med var att jag var nöjd över dagen, hade fått saker gjort, och kunde gå till gymmet med en bra känsla.

Under träningspasset kände jag sedan tröttheten. Viftade för mycket med armarna när jag gick på bandet, så mobilen hela tiden ramlade ned. Men jag lyckades ändå klara av hela passet trots förhinder. 

Alltid när jag tränar så brukar jag känna mig stressad, och bara tänka på vad jag behöver göra efter träningspasset. Denna gång hade jag en bra känsla i kroppen. Kanske därför allt blev knasigt med mobilen eftersom jag tänkte just på ingenting, var liksom i en annan värld under den tiden jag tränade. Tränade också sent på kvällen vilket inte brukar hända ofta!

Sammanfattningsvis är jag nöjd med gårdagens pass. Nu dagen efter har jag en bra känsla efteråt gårdagens pass och är redo imorgon för nästa pass vad det blir får ni se imorgon!

Stay close! :)

ps: Lämna komentarer gärna när ni ändå kikar in här!